Efter andra världskrigets slut var ekonomin på en mycket låg nivå och antalet flyktingar från östra Tyskland nära nog fördubblade befolkningen. Tack vare det stora behovet av bostäder utvecklades byggnadsbranschen starkt. Ävenså den nyöppnade truppövningsplatsen i Bergen bidrog till att förbättra ekonomin och skapa arbetsplatser.

Sedan 1975 är Winser statligt godkänd luftkurort. Till ortens sevärdheter hör kyrkan samt en kvarn från slutet av 1500-talet.

Förbi Hambühren (som i och för sig har en intressant 1900-talshistoria men inga sevärdheter) och Klein Hehlen till staden Celle, som är värd ett längre uppehåll. Ramlingen/Ehlershausen var fram till 1974 egen kommun men införlivades med staden Burgdorf, där det nu utgör den största stadsdelen. Redan på långt håll kan man se Martin Lutherkyrkans 50 m höga torn.

Engensen och Thönse är båda delar av staden Burgwedel, som är känd sedan 1179. Under 1300-talet ingick området i Grevskapet Burgwedel med förvaltningen förlagd till borgen i Grossburgwedel. Konkurrens om makten mellan de härskande welfiska hertigarna och biskoparna i Hildesheim ledde till att borgen förstördes och ersattes med ett jaktslott. Innevånarnas förnämsta inkomstkälla fram till 1900-talets början var åkerbruk och boskapsskötsel. Flera byggnader i den stil, som nedersachsiska bondgårdar byggdes efter, visar ännu på den tidigare agrara verksamheten. Även om de historiska byggnadernas antal har minskat genom krig, brand och ombyggnation, finns det fortfarande över 150 k-märkta byggnader. Efter krigsslutet 1945 fördubblades befolkningen genom det stora antalet flyktingar, som sökte sig till orten.

Wedemark är beteckningen på en storkommun, där Mellendorf är den största orten. I likhet med de flesta orterna i Wedemark kan Mellendorf uppvisa en historia, som går långt tillbaka i tiden. Ortens historiska kärna utgörs av "Meierhof" och ett stort antal vackra korsvirkeshus samt den näraliggande gotiska kyrkan, i vars inre man kan se det k-märkta barockaltaret. Del av samma kommun är också Abbensen, som i sitt kapell har ett vackert tredelat flygelaltare och en gotisk dopfunt.

Staden Neustadt am Rübenberge är känd från 1200-talet, då man präglade mynt åt grevskapet Wölpe. Grevskapet tillsammans med Neustadt såldes senare till hertigen av Braunschweig. 1543 blev Neustadt och landet runt omkring evangeliskt-lutherskt. Borgen "Rovenburg" eldhärjades 1563 men ersattes 10 år senare av det nya residensslottet "Landestrost". Samtidigt byggdes staden ut till att bli en av de starkaste fästningarna i landet. Under trettioåriga kriget belägrades staden av båda sidors arméer och vid båda tillfällena måste de belägrade ge upp. Flera gånger utsattes staden för brand och vid den största av dem 1727 förstördes drygt 90 % av bostadshusen.

Till stadens sevärdheter hör slottet "Landestrost", som uppfördes 1573 - 1584 i weserrenässansstil på resterna av den medeltida borgen. I motsats till medeltidens borgar behövde slottet inte fylla någon militär funktion, då en fästningsanläggning omkring staden stod för skyddet. Rester av denna anläggning kan fortfarande ses i staden. Under århundradenas lopp ändrades användningen av slottet från hertiglig våning till idag museum, arkiv och utställningslokal.

Nienburg har en tusenårig historia bakom sig och är en stad fylld av kultur. Att staden anlades just här, hänger samman med det geografiska läget. Tidigare var här skärningspunkten mellan vandringsleder och handelsvägar vid en viktig övergång över floden Weser. Namnet i sig betyder "ny borg" och är känt sedan 1025. Arkeologiska fynd visar emellertid, att området var befolkat långt tidigare. 1215 inlemmades orten i grevskapet Hoya och gjordes till residensstad. 1582, då den grevliga familjen dog ut, överfördes staden till de welfiska hertigarna av Braunschweig-Lüneburg och förblev i deras ägo till 1866 förutom under den franska ockupationen 1803-13. Ända in i nutiden har "Stockturm", en del av den ursprungliga fästningen, utgjort ett synligt minne av de århundraden, då Nienburg som fästning bevakade den viktigaste övergången över Weser mellan Porta Westfalica och Bremen. Sent 1500-tal och tidigt 1600-tal innebar en blomstringstid både inom kultur och handel, även om det efterföljande trettioåriga kriget innebar ett stort avbräck. I samband med återuppbyggnaden renoverades fästningsanläggningarna, som sedan fanns kvar till 1807-08, då vallarna avlägsnades. Detta bidrog under 1800-talets fredsår till en snabb utbyggnad av staden, då ett stort antal industrier inom olika områden som kemi, metall och glas kom att prägla den industriella utvecklingen. De nya industrierna innebar också ett ökat behov av arbetare, som till en del kom från utlandet. Denna invandring har sedan fortsatt, såväl efter andra världskrigets slut som under senare år.

Nienburg har ett stort antal sevärdheter från olika epoker. Stadens huvudkyrka, S:t Martin, med det 72 m höga tornet, som också tjänade som försvarstorn, har blivit stadens sinnebild. Ursprungligen var kyrkan en enkel träbyggnad, som senare ersattes med sten. Den byggdes i början av 1400-talet som treskeppig hallkyrka i nordtysk tegelstensstil och har många värdefulla gravstenar, bilder och sarkofager samt rester av medeltida målning. Ett av de äldre husen i staden är "Fresenhof", vars egentliga byggår är obekant. Det tillhörde först riddare, som ingick i grevens följe, men övertogs 1435 av en Arnold Frese, som har gett gården sitt nuvarande namn. Dagens utseende fick gården genom en ombyggnation 1610. Det tjänstgör nu som museum. Rådhuset är en av de äldsta och mest imponerande byggnaderna i staden och tillkom under 1300-talet som en flervåningsbyggnad i sten. Portalen och den verkningsfulla gaveln i weserrenässansstil tillkom 1585. Rådhustornet med klockan byggdes 1778. Sevärd är också den historiska rådhuskällaren med sina valv. I staden finns flera vackra korsvirkesbyggnader, bl.a. ett patricierhus på Weserstrasse. Detta byggdes 1541 tillsammans med flera uthusbyggnader. De fem våningarna gör att huset syns över alla andra utefter gatan. Som representant för den klassicistiska stilen står det 1821 byggda bostadshuset, som nu är museum med utställningar om historisk bostadskultur.