Till museiöns byggnadskomplex, som UNESCO förklarade som världskulturarv 1999, hör fem museibyggnader: Pergamonmuseet, Gamla museet, Nationalgalleriet, Bodemuseet (tidigare Kejsar Fredrikmuseet) och Nya museet.

Alla museum i Berlin >>

Museiön i Berlin hör till det kulturella arvet från 1800-talet, bildningens och vetenskapernas tidsålder. Idén till museer är egentligen ett resultat av upplysningen och en fordran under franska revolutionen, att tidigare furstliga samlingar och skattkammare skulle finna tillgängliga för allmänheten.

1810 förordnade den preussiske kungen Fredrik Wilhelm III, att en offentlig konstsamling skulle inrättas i Berlin. 1822 fick K. F. Schinkel i uppdrag att bygga det Gamla museet. Med öppnandet av detta 1830 börjar museiöns historia, som den norra delen av denna ö kallas alltsedan dess. Gamla museets arkitektoniska betydelse framgår av arrangemang och gestaltning av rummen, som är ordnade omkring den centrala rotundan som ett intellektuellt centrum. I detta kupolrum skulle enligt Schinkels föreställning de förnämsta konstverken från alla epoker ställas ut och för betraktaren framstå som ett bildningsmål och summan av det intellektuella arbetet. Museets viktiga ställning i staden framgår av dess läge mittemot det kungliga slottet. Med den offentliga konstsamlingen står den borgerliga fordran på delaktighet centralt i staden. 1841 förordnade den efterföljande preussiske kungen, Fredrik Wilhelm IV, att hela Spreeön bakom museet skulle bli en fristad för konst och vetenskap. Den nära förbindelsen mellan samling och forskning blev vägvisande för Berlins museer.

Mellan 1843 och 1855 uppfördes bakom det Gamla museet det Nya museet efter planer av F. A. Stüler. Han utvecklade också idén till en ytterligare byggnad i form av ett grekiskt tempel, som förverkligades för Nationalgalleriet. Nyklassicismen behärskade arkitekturen under grundarperioden och kunskap om tidigare former tillät, att "stilrena" byggnader från renässansen och barocken uppfördes. Omedelbart vid spetsen av ön följde så den fjärde museibyggnaden, Kejsar Fredrikmuseet. Det sista och samtidigt också största nybyggda museet blev Pergamonmuseet (1907-30).

Under andra världskriget förstördes stora delar av byggnadsbeståndet, varför det blev nödvändigt att reparera och restaurera byggnaderna. I och med återföreningen 1989 beslöts också att genomföra en ny sanering av byggnaderna. De omfattande planerna är nu till största delen genomförda och hela museiön strålar nu i ny glans utan att därför förtiga sin växlande historia.

De på museiön förenade samlingarna erbjöd för första gången en ojämförligt komplett resa genom den västerländska konsten och från antiken till 1800-talet. Det speciella med Berlins museiö består däri, att dessa storartade samlingar presenteras i byggnader, som i sin tur återger museiinstitutionernas utveckling inom arkitekturen, rumsdispositionen och presentationen.

 
Gamla museet

Museet skapades ursprungligen för alla Berlins konstsamlingar, men sedan 1904 finns här den antika samlingen omfattande konst från den etruskiska, grekiska och romerska tiden. Förutom pelare, statyer och vaser finns här också en förnämlig samling antika mynt.
Nya museet

Museet skapades egentligen för konst-, musei- och teknikhistoria från 1800-talet. På grund av svår förstörelse under andra världskriget dröjde det fram till 2003, innan byggarbetena kunde påbörjas. Sedan arbetet färdigställts förenas nu exponat från tre betydande samlingar i Berlin under ett tak: Egyptiska museet och papyrussamlingen, Museum för förtids- och tidig historia och Antiksamlingen. Utställningen för tidig historia visar upp kulturens utveckling i den gamla världen från Främre orienten till Atlanten, från Nordafrika till Skandinavien i en bredd och kompletthet, som tidigare aldrig visats. I Nya museet kan man numera också se den världsberömda bysten Nefertiti.

Gamla Nationalgalleriet

hör sedan lång tid tillbaka till de vackraste museibyggnaderna i Berlin och visar värdefulla målningar och skulpturer från 1800-talet. Många av målningarna ger upplysningar om Berlins gamla bebyggelse liksom om den tidens mode och kejsartidens anda.
Bodemuseet

Museet visar företrädesvis skulpturer, bysantinsk konst och målningar men också ett enormt myntkabinett omfattande ca 500 000 rariteter. Till de mest betydande objekten hör 102 000 grekiska och ca 50 000 romerska antika mynt, 160 000 europeiska mynt från medeltiden och nya tiden liksom 35 000 islamiskt-orientaliska mynt. Den under 1400-talet uppstående konstformen medaljer är företrädd med 25 000 exemplar.
Pergamonmuseet

Innan Pergamonmuseet byggdes, fanns på samma plats en tidigare mindre byggnad, som härbärgerade betydande utgrävningsfynd från Berlins museer. Idag finns här tre museer: Antiksamlingen, Främre asiatiska museet och Museum för islamisk konst. Världsberömt har museet blivit genom de imponerande rekonstruktionerna av sådana arkeologiska fynd som Pergamonaltaret, torgporten från Milet och Ischtarporten med processionsväg från Babylon liksom fasaden från ökenslottet Mschatta.

 

Foton: Licens Wikipedia