Ett tecken på stadens strävan efter frihet och oavhängighet är den staty av Roland, Bremens speciella kännemärke, som man 1404 lät uppföra väl synlig från domkyrkan. Strävan efter "rättsfrihet" fick framgång 1646, när man tillerkändes självständighet. När sedan det gamla kejsarriket upplöstes 1806, blev Bremen en suverän stat under beteckningen "fri hansestad". 1871 ingick sedan Bremen som en förbundsstat i det nya tyska riket. Efter 1918 gjordes försök att indela Tyskland i nya delstater, men detta hade ingen inverkan på Bremens status. Först under den nationalsocialistiska perioden förlorade man sin självständighet. Efter andra världskriget återfick man den, då man tillsammans med Bremerhaven åter kom att utgöra en egen delstat.
Under alla de år, som man kämpade för sin självständighet, fick man också kämpa om möjligheterna att utöva sin huvudsakliga näring: sjöfarten. Det huvudsakliga problemet var floden Weser, som med sina sandbankar gjorde det omöjligt för större skepp att redan på 1500-talet segla ända fram till Bremen. Under 1800-talet fick man emellertid efter förhandlingar med det dåvarande konungariket Hannover börja bygga en ny hamn, som sedan kom att utveckla sig till Bremerhaven. Men även i Bremen finns en hamn, som är av stor betydelse för staden. Trots hård konkurrens har man kunnat hävda sig väl gentemot andra Nordsjöhamnar.
Förutom sjöfarten spelar också näringsindustrin stor roll, speciellt gäller detta kaffe, öl och choklad. Under senare tid har andra näringsgrenar utvecklats starkt: järn- och stålindustrin, bilindustrin, elektronikbranschen och inte minst företag inom flygindustrin. Många av dessa företag visar gärna upp sig för den som är intresserad av ett studiebesök.
En av anledningarna till stadens ekonomiska framgång kan ses som orsakad av den utveckling, som ägde rum inom religionen under reformationstiden. Många övergick till protestantismen och speciellt då den holländska versionen av kalvinism, vars renlärighet förespråkade, att man skulle vara arbetsam och avhålla sig från rena nöjen.
På UNESCO:s lista över världsarv i Tyskland finns Rådhuset och Rolandstatyn i Bremen.
Bremens betydelse som kyrkligt centrum kan också märkas i kyrkorna. Många av dem är mycket gamla, som t.ex. domkyrkan, S:t Petri, som har en över 1200-årig historia bakom sig. De äldsta delarna återfinns i väst- och östkryptorna, medan den mäktiga arkitekturen är representerad av den typiska tidiga gotiska stilen, som tillkom under första hälften av 1200-talet. Orgelvänner kan här lyssna på instrument av mycket hög kvalitet. I domkyrkans blykällare visas kistor med mumifierade kroppar från 1600- och 1700-talen. Hur denna mumifiering har gått till, kan man inte helt förklara, bara att kroppar som har lagts här, har bevarats för eftervärlden.
På den plats där kyrkan "Vår kära fru" står, fanns sedan 1000-talet en äldre kyrka. Denna ersattes under 1200-talet med den nuvarande "hallkyrkan". Kryptan har sevärda väggmålningar från 1300-talet. S:t Martini-kyrkan, påbörjad 1229 som basilika och sedan omgjord till "hallkyrka", förstördes svårt under 1944 men har sedan dess återuppbyggts. Den är känd för sitt klockspel, som äger rum fyra gånger dagligen. S:t Johann-kyrkan, som ligger i utkanten av Schnoorviertel, uppfördes under 1300-talet som klosterkyrka och är ett exempel på gotisk byggnadskonst i tegel. Observera att denna kyrka inte har något torn, och aldrig har haft, eftersom det skulle strida mot franciskanermunkarnas löfte att leva fattiga.
Bland andra sevärdheter kan nämnas torget med alla byggnaderna runt omkring, rådhuset från 1405, handelskammaren från 1537, flera köpmanshus från 1600-talet (Weserrenässans); vid sidan av rådhuset lägger man märke till skulpturen "Stadsmusikanterna i Bremen", som bygger på en saga återberättad av Bröderna Grimm. Skulpturen avbildar en åsna, som på sin rygg har en hund, en katt och en tupp. Schnoorviertel, ett bevarat medeltida kvarter, som en gång hyste fiskare, hantverkare och andra yrkesmän. Många av husen här är från tiden omkring 1500.