1358 inträdde staden i Hansan och 1646 blev den fri riksstad. En gång i tiden var Bremen en av Tysklands största hamnstäder och handelsplatser.

2004 utsågs rådhuset och Rolandstatyn av UNESCO till världskulturarv, eftersom dessa båda symboler utgjorde ett unikt bevis för utvecklingen av det europeiska borgerskapets självstyre och marknadsrättigheter. I början av 1400-talet var en sådan byggnad som rådhuset en markering mot kyrkan - ett hus för stadens borgerliga råd alldeles bredvid ärkebiskopens säte och dessutom lika stort. Tydligare kunde man inte visa sitt oberoende i förhållande till den kyrkliga landsherren.

Grundstenen till Bremens rådhus lades 1405 vid torget. Stadens råd behövde ett eget hus och en respektabel samlingsplats för sina uppgifter. Samtidigt skulle huset också genom sitt framträdande läge för var och en visa Bremens betydelse. Med denna byggnad ville man också visa sin tillhörighet till riket och därmed sin oavhängighet mot kyrkan. Detta ger man uttryck för i utförandet av fasaden, speciellt genom de stora figurerna på sydsidan föreställande kejsaren och hans sju kurfurstar.

Huset består av två över varandra liggande stora hallar (41,5 x 15,8 m) med strängt indelad fasad, spetsbågefönster och en försvarsgång ovanför arkaden mot torget. De båda nästan identiska kortsidorna med portalerna har bevarat sitt utseende till idag. Även den undre hallen har förblivit nästan oförändrad till sin karaktär. Rummet är indelat i tre längsgående skepp och två rader av 10 kraftiga ekpelare, som det låga taket vilar på, ger hallen en karg struktur. Huset räknas till de viktiga profana byggnaderna från sengotiken.

200 år senare beslöt sig rådet för en ombyggnad av fasaden. Den snarare enkla fasaden var inte längre tillräckligt pampig för representationsändamål. I stället byggdes under åren 1609-12 en av världens vackraste rådhusfasader i s.k. Weserrenässansstil. Höjdpunkten bland utsmyckningarna finner man i de rikliga fasadprydnaderna med en rikedom av figurer och reliefer, med kroppar, huvuden, änglar och fabeldjur. De visar en mängd scener och gestalter, vars symbolik inte alltid är lätt att tyda.

I början av 1900-talet saknade senaten lämpliga rum för den växande administrationen och man beslöt sig för att utvidga rådhuset. Det vinnande förslaget lyckades förena den gamla och den nya byggnaden till en harmonisk helhet, där fortfarande den medeltida byggnaden dominerade, även om den nya var tre gånger så stor. Utsmyckningen av fasaderna var sparsammare och endast enstaka element framhävdes samtidigt som den nya byggnadens tak lades lägre än på den gamla.

Flera av rummen i rådhuset kan besökas i samband med guidade turer genomförda av Bremens turismcentral. Sådana turer äger rum varje dag vid olika tidpunkter och omfattar då t.ex. senatssalen, övre rådhushallen, gyllene kammaren, festsalen mm.

Stenstatyn av Roland tillkom 1404 och är med sina 5,5 m en av de äldsta och mest representativa Rolandstatyerna, som en gång i tiden uppfördes som en frihetssymbol på torg i Mellaneuropa. Statyn hänvisar till en historisk person, en av kejsaren Karl den Stores följeslagare. Statyn vill klargöra, att kejsaren är stadens grundare och att han har förlänat staden dess rättigheter och privilegier.